Vilse i EKO-pannkakan

Jag tror att allt egentligen började med att vår son T blev diabetiker. Det var väl det som fick mig att börja vrida och vända på förpackningarna i livsmedelsbutikerna för att faktiskt se hur mycket socker vår mat innehåller.
Det har vi hållit på med nu några år och det sitter i ryggmärgen numer. Jag scannar alla varor efter tillsatt socker per automatik. Jag tycker inte att det har lämnat något större spår i plånboken. Det kändes varken dyrare eller billigare att leta dolt socker.

Jag tror att det fortsatte med…

ett av Jamie Olivers program om burhöns. Efter det har jag inte längre köpt de äggen jag vanligtvis köper utan krasst konstaterat att våra ägg numer oftast är de dyraste. För mig som tror på Karma och på att vi måste respektera allt liv omkring oss så kändes det bara helt fel att äta äggen efter att ha sett de där stackars värphönsen som aldrig fick se solen och levde hela sina liv i sjukt små burar.
-Vad säger det om mig, tänkte jag. Om jag äter deras ägg stödjer jag hela industrin och vem tänker på hönsen? Respekterar jag dem då?
Nej, det är klart jag inte gör, så numer väljer jag alltid ägg som kommer från höns som åtminstone slipper sitta i burar hela sitt liv.
Att byta ut våra ägg känns inte heller så mycket i plånboken. Så mycket ägg äter vi inte.

Men att byta ut äggen ledde mig osökt in på…

de produkter i butiken jag tidigare inte ens letat efter. Kan jag byta ut äggen så varför inte fortsätta och byta ut fler saker?
Mina kaffebönor blev FAIRTRADE, mitt malda kaffe blev REKO.
Pastan blev KRAV
Bananerna, mjölk, fil, pasta, buljong, hushålls- och toapapper och potatis blev EKO.
Fisken blev fryst Hokifilé med MSC märkning.
Nu börjar det kännas i plånboken. Vi är en stor familj med 4 barn varav 3 äter som vuxna.
Visst känns det skönt för samvetet men jag vet inte om det är hållbart för plånboken.

Tredje steget kom inte långt efter.

Jag såg ett inslag om grisuppfödning i Gordon Ramseys F-Word och jag minns tydligt de stackars grisarna som hade två val, ligg eller stå. Buren var så trång att grisen knappt fick plats.
Nu börjar det bli jobbigt. Visst har jag sett det här förut men blundat för det. Visst har jag läst om det i tidningar och blundat för det.

Men jag är 36 år gammal och jag kan inte blunda längre.

Jag måste ta mitt ansvar som konsument och som människa. Om jag stoppar huvudet i sanden en gång till skäms jag.
Det är bara att inse att nästa gång jag köper billigt fläskkött så är det troligtvis precis de här systemet jag stöttar. Jag säger skit i djuren för jag vill ha billig mat.
Det funkar inte för mig. Så jag letade i köttdisken efter ekologiskt kött och det hittade jag. Men det kostar.
Ekologiska fläskkotletter (från Gotland tror jag det var) kostade 136 kr /kg. Ett storpack ”No Brand” kostade 64,90 /kg
Överlag i kött disken så låg det ekologiska utbudet lätt 50-100% dyrare än motsvarande o-ekologiskt.
Det hela slutade med att jag hovrade runt köttbitarna och läste på prislapparna i 30 minuter men köpte inget.
Jag vet inte om vi har råd med det här men jag vet inte heller om jag kan stå för att aktivt välja ett alternativ som på så många sätt går emot det jag tror på.

I korvdisken hittade jag inget ekologiskt alternativ så där valde jag ett par magra falukorvar. Det var lättare eftersom jag inte där och då kunde göra bättre.
I frysdisken hittade jag köttbullar från Gotland. Gjorda av kött från frigående kossor med naturligt bete innehållande 82% kött. Mycket bra, men de kostar 64 kr för 600 gram vilket ger ett kilopris på 106 kr. De köttbullarna jag brukar köpa kostar under 40 kr för ett kilo.

Hur gör man när man vill utnyttja sin konsumentmakt och visa att sättet vi producerar mat på ofta är inte bara ohållbart utan också grovt oetiskt utan minsta tanke på djuren, men man inte har råd?

Hur mycket ska maten få kosta?
Sverige har varit inne i en period där folk lagt sjuka pengar på att bygga om badrum och kök och där boendet har fått äta upp helt orimligt stora delar av vår ekonomi. Kan vi lägga om fokus och lägga pengarna på maten istället?

Det finns ju dessutom så oändligt mycket mer att ta hänsyn till.

När man inte längre bara letar efter tillsatt socker, EKO, REKO, KRAV och FAIRTRADE utan lägger till tillsatser, konserveringsmedel och färgämnen blir det något alls kvar då? Och hur ska vi ha råd? Eller om vi vänder på det. Har vi råd att låta bli att ta hänsyn till det här? Vad säger det om oss som människor om vi kan acceptera att djuren inte får ett värdigt liv? Hur kommer våra barn att må när de är uppväxta på mat som till största delen består av tillsatser?
Och fortfarande ställer jag mig frågan vad exakt betyder och innebär egentligen EKO, REKO, KRAV & FAIRTRADE? Kan man lita på dem? Nu är det dax att läsa på.

Så här i slutet på Januari inser jag att 2009 kommer bli året då jag lägger ner mer tid på mat än jag någonsin gjort tidigare. Vi kommer nog också ha en större matkostnad än någonsin tidigare. Ni ska få följa med mig när jag lär mig mer om det här och förhoppningsvis kan jag inspirera någon av er att börja byta ut era livsmedel.

Alla tips och idéer mottages tacksamt.